Packa, sälja och prioritera barnen.

Mammalivet, Team Wigunsjö / hinner inte allt, mammalivet, mindfulness, återhämtning / Permalink / 1
(null)
Läget är som det bör, en god blandning av kaos i huvudet kring vad som hela tiden ska prioriteras först.
 
Säljer som sagt ALLT vilket innebär en hel del timmar med fotograferandet av möbler, inredning och småsaker som sedan ska ut på olika köp/säljgrupper på Facebook. Sedan svara på mail, packa, posta, mäta och ofta mer frågor. Samtidigt är huset ute för försäljning och det blir storstädning hit än dit inför visningar.
 
Dottern är 2,5år och sonen är 4,5 månad. Har våra företag inom socialmedia och jobbar online nära på dygnet runt.
 
Kan säga nu: Det känns en gnutta överdrivet alltså. Det är någonting nonstop. Dottern hanterar flytten på sitt sätt och hon mår bra, så länge en av oss är med henne hundratio procent. Vilket vi inte kan vara varje minut då det helt uppenbart är en del att dona med. 
 
Så här behöver jag sätta ner foten till mig själv, just nu går jag först som Mamma. Egentid, träning, skrivtid och allt annat får stå tillbaka medan vi klarar av dessa veckor på absolut bästa tänkbara vis för barnen. Våra beslut är inte grundat på att göra detta för dem, men de är en stor anledning till att vi säljer allt och köper husvagn. Det skapar mer tid för oss alla med oss alla. 
 
Utan omsvep är det så här det är när man väljer att ta stora kliv, det krävs en hel del markservice för att få det att gå igenom. Och jag tänker inte springa in i väggen i min villfarelse av att instagram går under om jag inte postar något dagligen. Det kommer en tid för det med. Mitt mål är heller inte att slå stort med mitt konto utan att få hjälpa så många som möjligt igenom att vara öppen om min psykiska ohälsa genom åren - det kan jag inte om jag ska ignorera mina egna råd.
 
Ser allt ovanifrån. Ett bredare perspektiv.
 
Just just nu kan det kännas för mig som om ingenting kommer bli lättare eftersom det är på tok för mycket att ta tag i, men... ovanför stormen kan jag se horisonten. En lugn tid väntar. Precis som vi planerat. Och gud så jag längtar.
 
Kommer uppdatera, bara inte lika mycket som jag skulle önska. Har massor med utkast och skriver på större inlägg kring ätstörningar, ångest och PTSD. Har också en del på lager om minimalism, vårt tänk kring detta och hur vi planerar att klara av vardagen med småbarn i husvagnen.
 
Mest vill jag säga tack. Tack för att du läser. Kommenterar. Ger. Jag är snart tillbaka mer frekvent, ska bara vara lite extra mycket mamma först. 
 
Amen.
 
 
Tidigare Inlägg:
 
 
 
<a href="https://www.bloglovin.com/blog/19593401/?claim=zunnef3mw3b">Follow my blog with Bloglovin</a>

Hur vi blev ett Team, Micael och Marie.

Min Story, Motivation, Reflektioner / Permalink / 22
3,5 år har vi varit ett par. Över lika lång tid har vi varit och är ett Team. Vi har jobbat oss igenom eld som storm. Hav som vulkan. Motgång på utmaning. Allt bagage som frontallkrockade när vi möttes slängde ur alla gamla händelser ur våra ryggsäckar och krävde vår uppmärksamhet. Leta lösningar istället för att låsa in oss på små saker. Lära känna varandra utan och innan för att kunna skapa ett liv vi visste ingen annan skulle förstå.
 
Vi möttes via en dejtingsida, det tog någon vecka och en massa timmar över telefon innan vi sågs, då var jag sjuk i halsfluss och inte den charmigaste drottningen i stan. Där började det. Han hämtade mig, gav choklad någon fånig pryl med en blomma på - för det är sådant man ska göra på dejt. Jag garvade. Äter inte choklad. Tycker blommor är något vissnar, skräpar ner och jobbigt att få ner i en soppåse. Var för febrig för att tänka mig för och sa detta till honom.
 
Han skrattade. Isen var bruten. Kramen vi stod i skulle hålla sig för evigt, den går vi till varje gång vi saknar varandra i småbarnslivet. För det finns inte jätte mycket tid över till varandra. Det har vi bestämt är okej just nu.
 
Det är mycket "Vi" i vårt liv. För vi pratar om allt. Allt. Slumpen är inget någon av oss tror på, kunskap och medvetna val gör vardagen till mer än bara ett ekorrhjul av ofrivilliga måsten.
Han är... den absolut snällaste mannen jag mött. Hans vänlighet är rakt igenom ett varmthjärta som våra barn äter upp totalt. Han gör allt för oss. Finns där när han egentligen inte orkar pga utmattningen som jagat honom in i väggen flera gånger. Integritet som en granitklippa, humor i sinnet, civilkurage och framför allt - Älskar han mig ovillkorligt. Villkorslöst. Något jag kände av. Och mina känslor var likadan.
 
På dessa få år känns det som om vi upplevt dubbla livsstider, jag tänker inte räkna upp allt vi varit med om. Lita bara på mig, vi skulle inte klara av att ha två små barn, säga upp våra jobb och dra iväg på husvagnsturne om vi inte visste vart vi hade varandra.
Igenom båda graviditeterna (som varit förjävliga) har han funnits där. Varit den exemplariska maken och pappan som fixat vad jag än bett om. När foglossningen kom tidigt med andra barnet fick han gå in och ta över exakt alla vardagshändelser kring dottern, varje dag. För jag kunde inte lyfta henne, ännu mindre gå uppför trappen och natta. Inte ett ord om detta sa han, bara gjorde det. Mitt hjärta sved av hur jag inte räckte till och dottern är idag en äkta pappas tjej, men som med allt finns en mening. Sonen är en härlig liten mammagris och finns vi båda hemma har barnen en given förälder de väljer och bråk kring detta slipper vi, för jag är välmedveten om att som mamma är det oftast jag som har båda ungarna hängandes i knävecken.
 
Så har det inte utvecklats för oss.
 
Barnens bästa går före precis allt annat är hemma. Med det sagt har vi gränser, rutiner och mycket Aj Aj. Som det ska vara, tänker inte uppfostra några bortskämda gullungar utan vi siktar på självständiga individer som vågar ta för sig i livet och kan känna empati. Ödmjukhet. Detta ställer en del krav på oss som föräldrar då vi skrattar varje gång de inte gör som vi säger utan som vi Gör.
Vi vågar krocka. Vi vågar bråka. Vi vågar säga förlåt. Vi frågar den andra hur den mår. Säger tack varje dag för olika små saker. Stöttar varandras drömmar och är varandras största utmaningar, för vi skulle aldrig låta den andra hålla sig själv tillbaka. Därför har vi funnit ett sätt att leva ett liv där vi kan resa så att Micke kan fotografera, jag är född rotlös och älskar nomadlivet - kan skriva vart som helst i världen och coacha online. Dottern behöver rutiner och havet med sin familj. Herr Bebis är lycklig bara han får äta precis så mycket han önskar.
 
Ett av våra recept för att vara lyckliga tillsammans är att blanda in humor i fan allt. När barnen vaknar 04:30 och ingen ska få sova då är det bara att le igenom vindögda ögon och sjunga: Godmorgon Cirkus Wigunsjö!
När jag vägrar skratta i brist på glädje får han mig alltid att till slut brista ut i ett gapskratt. För han ger sig aldrig.
 
Vi ger oss aldrig.
Vi vet vad vi har.
Njuter av en kopp kaffe varje dag.
Och vi kommer aldrig sluta jobba för att det ska fortsätta vara så här bra.
 
Det är vi. Team M&M med barnen mNm.
 
Idag går Micael ut på sina kanaler med och om våran resa, in och följ honom på: Wisjon .
Han är en helt makalöst duktig fotograf.
 
Amen.
 
 

Småbarnsliv, socialamedier och rutiner timme för timme.

Coach Marie Svarar:, Mammalivet / Vardag, rutiner, småbarnsliv / Permalink / 6
Detta kom upp under en frågestund på instagram, en önskan om att veta mer kring våra rutiner och hur vi bygger upp en vardag med två små barn samtidigt som vi båda jobbar aktivt med socialmedia, fotografering, text, bild och är vår egen PR-byrå. Typ så. Plus allt engagemang och fix inför att byta stad.
 
Har funderat och reflekterat över hur de två senaste dagarna sett ut, och även om vi lever mycket på rutin då barnen behöver varsin Skalman klocka, så är vi ganska spontana och vi har pauser av egentid för att vi TAR den. Av olika anledningar har vi inte något avlastningsnät utan det är jag och maken som tar hand om barnen, punkt. Har valt att avsluta dotterns dagis plats då vi såg en markant skillnad i mående när hon fick vara hemma på heltid och anser det vara för hennes bästa, ännu en gång med medhåll från BVC. För dem som funderar på det.
 
Innan du läser detta exempel på vår vardag vill jag att du ska veta:
- Detta är bara VÅR vardag, ingenting jag alls påstår passar för någon annan.
- Våra barn är inte dina barn och alla är otroligt olika individer.
- Saker vi prioriterar bort är disk, tvätt, plocka leksaker dygnet runt, hänga med vänner flera dagar i veckan, bio, egentid på restaurang eller dylikt, tv-tittande och tar vi upp mobilen så har båda lärt sig att göra något aktivt så som redigera en bild osv istället för att läsa nyheter eller slöscrolla genom flöden.
- Vi STÄDAR så att det är fräscht och rent, men inte på den skalan att det får ta flera timmar om dagen.
- Vi är välmedvetna om närvaron till våra barn och jobbar varje dag för att bygga det liv vi drömmer om. Det är barnen som motiverar oss till att göra det vi båda gör.
- Givetvis dyker saker upp ibland som besök på akuten, ärenden, dålig sömn som raserar hela dagsrutiner, barn som vill agera ett andra lager skinn... ja. Ni vet. Inget är skrivet i sten.
 
En bild från ett köksfönster 03:30 en sommarmorgon med vaken bebis.
 
Morgon:
05-07
Barnen vaknar allt från galet tidigt till att de överraskar och tar någon slags sovmorgon, men vanligaste tiden vi kliver upp är 06:30.
Frukost serveras genast till mig och dottern som är grishungriga, Herr Bebis får sin flaska direkt när vi är klara. Första timmen med barnen kring blöjbyten, tandborstning, byta kläder, frukost and so on, då rör inte jag min mobil. Slår jag igång någon peppig musik ifall natten varit jobbig och tröttheten är förlamande. Hos oss tar jag alla mornar själv, och låter maken sova då hans utmattningssyndrom fortfarande kräver att han vilar mycket. Ingenting konstigt för oss, accepterat och löst det helt enkelt. Han tar istället hand om allt jag tycker är trist resten av dagen haha!
Gör yoga övningar i fem minuter till någon video på youtube, bebis ligger nedanför mig på mattan och Molly klättrar runt mina ben - inte särskilt mindfulness med det blir vad man gör det till.
 
08-10
Här somnar Melker sitt första pass på ca 45 min. Förklarar för Molly att mamma måste jobba och tar fram en stor låda med Duplo. Börjar jag skriva, svara på mail eller uppdatera alla socialakanaler. Givetvis är detta ingenting jag kan hårddra om hon ropar, kommer och kramar mitt ben, bebis vaknar eller vad det nu må vara - släpper direkt det jag gör. Vid tillfälle går jag tillbaka och fortsätter där jag var. Vid nio publicerar jag mina inlägg på vardagar (inlägg som jag för det mesta skriver klart på natten när bebis rapas och man får vänta i tusen år på att han ska somna på axeln) och jag vill helst svara på kommentarer första timmen, men detta sker sällan då båda barnen börjar behöva massor med uppmärksamhet.
 
10-12
Runt tio vaknar oftast maken, han tar över Melker, matar honom och sitter i soffan samtidigt som han uppdaterar det han ska. Jag och Molly går då ut  i lekparken, sorterar sopor eller rensar i förrådet. När vi kommer in är det lunch för samtliga (Bebis äter redan halva barnmatsburkar), sedan sover barnen i ca 1h. Molly är ibland vaken hela dagar numera, men inte alltid. När de sover brukar vi dricka kaffe, gå igenom dagen och ja - åter igen jobba på respektives material.
 
13-15
Mellis och ersättning när de vaknat, under den här perioden brukar jag ringa samtal, svara på mail och småplocka lite samtidigt som barnen hänger i hasorna. Micke börjar förbereda för vad han ska lägga ut på kvällen och redigerar bilder samtidigt som han agerar klätterställning till Molly. Simultanförmåga är av största vikt hemma hos oss haha! Behöver vi handla mat eller göra ärenden är det nu en av oss tar ett barn och åker på Ica eller Willys beroende på storlek av handling.
 
J
 Det gäller att ta till vara på tillfällena än hur trött jag är. Mantrar: This to Shall pass och snart är de så stora och jag kommer drömma om hur lätt det var när de var små.
 
 
Eftermiddag:
15-17
Vid halvfyra äter vi middag. Dags att gå ut igen när vi ätit klart, helst allihopa, men Melker har varit sjuk så mycket och avskyr att sitta i vagnen så en av oss stannar för det mesta inne med honom. Den här tiden ser jag som om jag har slutat jobbet och är då fullständigt närvarande med barnen. Kan skriva ner någon mening eller tanke som poppar upp, därefter direkt tillbaka till leken igen. Alla samtal som inte är BVC eller bokade möten avvisar jag dessa timmar. Båda kidsen börjar redan bli trötta och gnälliga så man får liksom vara med mer och se till att de känner sig sedda. Molly badar efter att vi varit ute och sedan vill hon vila i soffan med en frukt och titta på tv. Har hon energi över målar vi, lägger pussel, ja - ni vet. Allt sånt som man gör med barnen.
 
17-19
Kvällsfika vid sex tiden, gröt för Molly och hälften ersättning hälften mjölkfri välling för bebis. Dags att varva ner, lyssna på lugn musik, kanske bygga med lego och läsa en bok. Gör båda barnen klara för natten, här är det lite olika då Micke kan vara iväg och fotografera så jag är ensam. Håller ändå tider och rutin så gott det går. Vid sju sover båda fem av sju kvällar. Senast åtta har båda somnat. Molly har över en lång period somnat själv, men när Melker kom blev hon som många andra nyblivna syskon lite avis på nattningsprocessen och nu vill hon bli inbäddad och höra nattvisor (jag sjunger varje kväll för henne) tills hon somnar. Ser det som en fas och så länge hon mår bra kör vi på.
 
Kväll:
19-23
Här är då gyllene tiden för oss som föräldrar. Meditation står högst upp på min prio, gärna en kvällspromenad. Sedan är det förbereda inlägg, skriva, planera inför livet i husvagn, svara på mail osv etc mm - sånt gör vi i 2-3h. Avrundar med kvällsfika och ett avsnitt på någon serie vi gillar, helst inte längre än 20-30 min långa. Just nu går Modern Familiy och Glow bäst. Melker matar vi i sömnen när vi lägger oss, då sover han till 02-03 om en har tur! Är det helg? Då ser vi film och käkar pizza. Just nu håller Micke på att slipa trappen och måla om den inför försäljningen av huset oavsett veckodag.
 
 Skillnad på Vardag och Helg.
När fredagen kommer då har jag ingenting att lägga upp på morgon och publicerar sällan mer än Stories på instagram, samma för maken. Lördag är samma sak och dessa två dagar ser vi som riktig helg. Då äter vi croissanter (glutenfria) till frukost, dricker massor av kaffe, spenderar hela förmiddagen med barnen på golvet och leker eller går ut beroende på väder. Oftast är det på helgen vi kommer ikapp oss med disk, städning och tvätt. Då köper vi hämtmat och när barnen somnat slår vi på varsin ljudbok eller podd och hjälps åt att fixa undan. Under veckan har vi för det mesta valt ut en film eller serie vi längtar efter att kolla på, käkar något gott och somnar i soffan tillsammans.
 
Söndagarna är det mer aktivitet av rutiner igen, all mat som tillagas då görs i tredubbla portioner så att det ska finnas rester i kylen mån-tors. Kokar ägg, skär upp grönsaker, ser till att alla nappflaskor är rengjorda och tinar bär. För att slippa spendera funderingar på ”vad ska vi äta” under veckorna så har vi några rätter vi pendlar mellan. Tortilla bröd finns alltid hemma som man kan slänga ner lite vad som helst i, yoghurt och flingor, havregrynsgröt, omelett och någon glutenfri pasta med ärtor går alltid snabbt att ruska ihop.
 
Genomtänkt?
Ja. Våran vardag är väldigt genomtänkt. Tidsoptimerad kallar jag det, för jag gillar inte att slösa med tiden på en massa tråk. Sådant görs bort så snabbt det går och sedan återgår vi till legobygge, kreativa pratstunder och bus med barnen. Eftersom jag är Bipolär och maken fortfarande har symptom från sin utmattning är det en vana vi har att inte lämna något åt slumpen. För om vi bara lever ”lite” Hakuna Matata i den bemärkelsen att vi inte äter lunch för vi glömde, eller skiter i att meditera/träna, orkar inte laga mat utan äter skräp flera dagar i veckan - då har vi sett det tillräckligt många gånger vad effekten blir. Trötta. Griniga. Orkeslösa. Arga.
Inte värt det.
 
Men varför?
Inser efter att ha skrivet allt detta, oj. Vi har verkligen vår egen bubbla av system. Har vänner som förstår detta och accepterar vårt sätt att leva. Kan vara svårt för dem som gillar och kan leva livet lite som det passar för stunden, Men så här är det för oss:
Vi vill mer.
Vi vill ha ut mer.
Tiden vi får ihop som par och föräldrar till våra barn är enastående. Tacksam varje dag.
Drivs framåt av en rastlöshet som behöver få vara kreativ, båda har stora mål och gemensamma visioner om hur vi vill att livet ska se ut om fem år. Tio år. Femton år. Och så vidare. 
Det finns ett citat som säger att antingen har du segel till vinden och ett ankare att kasta, eller så driver du löst och bara följer med strömmen tills du dör. Jag gillar inte att gå medströms. Inte Micke heller.
Därför planerar vi, jobbar utefter rutiner och följer drömmen dygnet runt. 
Det Är Värt Det.
 
Ingenting jag gör, är utan anledning. Det finns alltid en tanke.
Vad är Din? 
 
Amen.
 
 
 
Till top