Pynta jul med utmattning och övertrötta barn.

Dagbok / jul, utmattning / Permalink / 0
(null)
Julmys?
Eh, nä. Det går inte så bra. Att pynta alltså.
En klok följare skrev på instagram om hur hon håller på att bli galen på alla mammor som har femton timmar extra på sina dygn. Så jag berättade för henne hur det ser ut hos oss, skickade även några bildbevis på hela familjen i pyjamas vid lunchtid, tvätt över hela soffan som varit rent men nu agerar dreggelfiltar åt herr bebis all day long.
 
Eftersom dottern vägrade sova vid elva tiden får hon vara vaken hela dagen annars får vi natta henne halva natten. Så gissa ljudnivån hemma hos oss med en slutkörd 2,5åring och en sju månaders med dubbelsidig öroninflamation. Tretusen decibel, gissnignsvis.
 
Julmys får vi ta 2025 tänker jag. Just nu vill jag bara orka igenom dagarna med en aning heder i behåll och inte känna mig som årets sämsta morsa längs den vägen av korv och makaroner vi har framför oss.
 
(null)
En Julkula i taget.
Idag bar vi upp granen. Har lyckats få ur den ur kartong och upp på plats. Även belysningen sitter där den ska, men när maken försökt ta fram pynten insåg vi att det aldrig skulle gå. Idag. Så vi tar några pynt imorgon. En julkula här en där. Vad spelar det för roll? Huvudsaken är att vi alla gör det tillsammans när man orkar.
 
Resten av huset har noll garnityr, om man inte räknar gosedjurs lammet Molly fick på Coop med några förpackningar toapapper - den har julmössa. Plus en sliten röd glitterslinga som barnen leker med.
 
Alltså vi är trötta. På gränsen till helt slutkörda och in i väggen, igen för makens del. Känner varje dag att det är nära till att helt förlora vettet. Yrsel, hjärtklappning och ångest. Så att eh, om barnen hellre vill leka med sina Babblare och Duplo än lyssna på rödmosig julmusik och svepas in i en julkänsla de inte ens vet vad det är, så är det lugnt för mig.
 
  (null)
Vad är Julen för Dig?
Ja. Vad är den för Dig? För mig är den numera att få några vörtbröds smörgåsar med vegansk rödbetssallad. Kanske nån veggobulle, gärna en smaskig pasta med sås. Se barnen prassla med paket och grejja på med sitt. Höra maken andas lugnt över att någon slags frid råder i familjen. Bonus är om småttisar somnat så vi kan kolla på något juligt avsnitt av Big Bang Theory. That is enough.
 
Tacksamhet, morgonrock och stillhet är julen numera för mig.
Så igen.. vad är den, för Dig? Du behöver inte svara mig. Bara fundera på det.

Nu ska jag hälla av dotterns potatis och hjälpa henne att vara vaken två timmar till, 
hoppas du har en genomfin lördag var du än är och i vad du än gör.
Amen.



Gotland levererar och vi försöker landa.

TeamWigunsjö / gotland, mammaliv, äventyr / Permalink / 22
(null)
Ett galet år.
Galet. Allt har varit så galet intensivt. 2018 har varit ett extremt omtumlande år där våran fina tjugo åriga katt fick somna in i mars, sedan föddes sonen i mitten på april. Någonstans i slutet av maj började en värmebölja utan dess like härja och vi tynade bort av svett. Barnen levde i blöjor. I slutet av juni vet vi nu att Molly blev sjuk, anemin började och hon som just slutat sova dagtid började sova 1-2h igen. Vi trodde såklart det berodde på värmen. Melker blev inlagd några nätter på sjukhus pga problem med andningen och vi blev tokförkylda hela högen i två veckor.
 
Någonstans där bestämde vi oss för att sälja allt och dra iväg. Inom ett år, tanken var inte att det skulle gå så fort och Karlstad fanns aldrig på någon karta förrän vi blev erbjudna en stuga och en stor plan tog form.
 
Vi började ett intensivt arbete med att sälja av alla saker, lägga ut huset och rensa i röran. Planerade våra drömmar, hemsidor och företag. Båda sa upp sig. Allt kändes rätt. Vi gick igenom alla beslut varje kväll, frågade varandra om detta verkligen var vad båda ville. Det var det.
 
Boom. I september åker jag in med Molly på vårdcentralen då hon är mer än bara hängig och börjat ha feber var och varannan dag. Där efter var det sjukhuset varannan till var tredje dag i fyra veckor. Medan vi höll på att packa och sälja, husvisningar och budgivning. Pratade med läkarna om de tyckte vårt beslut var så klokt, vi kunde fortfarande dra oss ur och stanna i huset. Behålla möbler och livet som det var.
 
Men en av läkarna log och sa att om det var någon gång vi skulle göra något, så var det nu. När barnen är så små. Vi nickade. Höll oss till planen. Ja. Ni vet ju hur det gått.

Ni som inte vet kan läsa mer om vår ursprungliga plan Här och vad som fick oss att flytta vidare Här.

(null)
Exploderande termos och Förskola.
För stunden så är Molly inskolad helt på förskolan och hon älskar det. Springer in varje gång och jublar när vi kör i kurvan strax innan dagis blir synligt. Det kunde inte vara tydligare hur hon älskar den platsen och de helt enastående förskolelärarna. Hennes humör har blivit så trotsigt som det ska, pust, men bättre sedan vi kom till Gotland och vattnet inte tjaffsar med hennes mage.
 
Förskola fick det bli då vi kände att hon gått från noll till trehundra i energi sedan viruset på benmärgen läkt, medan vi föräldrar närmar oss dubbla utmattningar.
 
I januari eller februari börjar de utredningen för den autism vi tror att hon har, de har varit så fina på BVC här.
 
Mitt i vårt landande och rutinbygge för bättre sömn på nätterna, då exploderar en termos i min hand och jag har nu andra gradens brännskador på hela vänster handrygg. Man bara... gaaaaah!
  (null)
Äntligen Landa.
Men nu vågar vi se att det kanske kan få lugna sig. Vi har börjat skönja någon slags struktur i vardagen med eldning för varmvatten och värme i huset, förskola och bebisbehov. Funnit en fantastiskt fin massör här i närheten, lärt känna några öppna gotlänningar och jag har funnit en Johanna som skulle kunna vara min tvilling - eller om hon fann mig, vilket fall är jag tacksam för att hon finns här på ön.
 
Vi tar inga beslut nu. Vi låter oss fundera, pratar öppet om vad vi ville och vad vi vill nu. Det är svårt att sitta still och vänta när planet landat på landningsbanan, man vill som alla andra ställa sig i kö och röra sig mot utgången direkt. Men vi sitter ner. Väntar med barnen. Låter allt ta den tid det bör, för att få en chans att återhämta oss medan bagaget läggs upp. Packar upp sakta, lär känna huset vi nu hyr och har köpt gungor till barnen. Behöver stanna en stund.
 

Rotlösheten.
Vi hade en vattentät plan. Det är skrattretande nu i efterhand, barn utvecklas konstant och vår minsta bebis har hunnit bli en äventyrare av rang som klättrar på allt. Vår annars så lugna dotter har fått en förnyad energi sedan flytten och springer hellre än hon går, sjunger hellre än hon pratar och älskar sin förskola.
 
Ser på dem, barnen. Här och nu. De gör oss till vilka vi är, så vi kommer alltid göra det bästa för dem. Vi skulle aldrig rest oss upp ur soffan och våra netflix maraton med semlor eller pizza om det inte vore för dem. Vi hade aldrig gett oss av om älskade katten varit kvar med oss, men när han somnat in började en rotlöshet växa. Insåg att huset aldrig blivit inrett på två år. Inte en tavla på oss eller Molly. Som om vi bara skulle vara där en säsong.
 
Frågade oss själva varje kväll, ska vi verkligen göra detta?
Nu frågar vi oss varje kväll, varför gjorde vi detta?
 
Men vi vet. Rotlösheten varar inte för evigt. Av någon anledning är det meningen att vi ska vara på Gotland just nu, människor och möjligheter har öppnat sig på ett sätt vi inte visste fanns. Vänligheten här är så fin. Något med Gotland är magiskt.
 
(null)
Back to Basics.
Så vi går tillbaka till oss själva. Varför vi tog dessa beslut. Jag kommer skriva mer, bara skriva för att jag känner för det. Maken har större möjligheter att fotografera och tar till vara på det. Huset har varit invaderat av flugor, men vi hoppas det är löst nu tack vare insatser från hyresvärden. Ser till att äta. Sova. Vila. Umgås. Leka ute. Åka på utflykter och hitta nya lekparker. Bara Vara Vi.
 
Innan vi satsar på något större.
För det har vi fortfarande i planen, lär oss just nu hur man kan vara okej med att inte veta exakt vad.
Tillit till processen av förändring.
Allt har sin tid.
Tack för att du läst.
Amen.



Fem meditationstips i vardagen.

Mindfulness / meditation, mindfulness, personligutveckling, tips, vardag / Permalink / 1
(null)
Fick frågan på instagram:
"Hur får jag in meditation i vardagen?"
Klurade en stund på detta och läste vilka tips som fanns där ute på olika sidor, detta är dem jag använt mest.

1: Början.
Vad tänker du att meditation Är? Sitta på hårt golv, sluta tänka och djup andas? Riktigt så behöver det inte vara.
Vad Är då meditera?
Medveten närvaro (mindfulness) och meditation handlar om att göra plats i huvudet ibland allt du redan har där. Att se tankarna passera och försöka (viktigt nyckelord: försöka) komma tillbaka till känslan och nuet i din andning.
Samtidigt handlar det om att när du tänker på något, att inte döma eller värdera tanken. Eller för den delen någonsin dig själv.

2: Reflektera.
Du behöver se över ditt liv. Hur lever du och vart kan du se dig meditera?
Och HUR vill du meditera? Sittandes? Liggandes? 
Det finns massor med klipp på youtube, spotify och flera appar med enklare meditations spår. Jag rekomenderar Acast och Meditation mini podcast.  Appen Headspace och min egen meditations lista på Spotify, du har även massor med guidade meditationer Här hos Spotify.

3: Börja kort.
2-3minuter. Det kan låta som ett skämt, men det är det inte. Allt handlar om att i den sekund du börjar se dina tankar mer medvetet och låta dem passera, i den sekunden börjar din hjärna tacka dig. Varva ner. Även om dina tankar berättar att du är hopplös och tänker för mycket konstant, så kommer det göra skillnad med de minuter du övat.

Just nu, lita på mig och inte din hjärna. Bara för nu. Bara i detta ämne. För om du läst hit och fortsätter läsa, vill och behöver du meditation i vardagen. 
Så fina Du - börja med att kortare sessioner. Hjärnvägen till hjärtat byggs inte om igenom att ta sprinterlopp.
Bara börja ta ett steg.

4: Kör igång.
Bestäm dig.
Nu.
"Jag vill meditera i vardagen, inga fler ursäkter."
Gör det Nu. Hitta app. Musik. Blunda. Andas. Andas i din egen takt. Du behöver inte förändra andetaget. Tre extra djupa andetag i början för att släppa ner axlarna räcker.

5: Känner du dig knäpp?
Meditation blir vanligare att prata om, elitidrottare och högpresterande chefer klarar sig inte utan det på sikt. Tänker inte att alla ska använda meditation som ett verktyg för att orka mer, utan också att våga orka mindre.
Så om ditt mål med meditation är att må bättre i vardagen För Dig, våga vara så som du vill - då är det dags att lyssna på dig själv nu.
Har du vänner eller partner som inte förstår varför du ska sitta tyst i 8minuter varje morgon, kväll eller efter middagen - gå på toa och sätt dig på locket 2min. Du kommer så småning om känna ett större behov av att meditera än att förklara dig för någon som inte förstår.

Sammanfattning:
Vi är alla olika. Du kan inte meditera fel. Jag har inte alltid orkat. Inte i min värld kunnat tro för bara tre år sedan att meditation skulle bli något jag gör dagligen.
Så ta det med ro.
Igen, andas.
Du gör det för Dig.
Meditation är mindre flum och mer vetenskap än en tror. Du får in det i din vardag igenom att öva i stunden. Som just nu när du tog dig tid att läsa detta, eller scrolla genom nyheterna, småläsa en veckotidning, kolla på tv, vänta på bussen, osv. Du har chanser överallt. Förvalta dem. Ta dem. Se dig omkring. Stanna upp.
Bara just så. Börjar du.
Amen.

(null)
Om du gillade inlägget eller saknade svar på en fråga du skulle vilja ställa - hör av dig i kommentarsfältet eller maila mig på mariewigunsjo@gmail.com

Fem andra tips väl värda att läsa:







Till top