"Hur hinner du Allt?"

Mammalivet, Motivation / hinner inte allt, meditation, prokrastinera mindre / Permalink / 0
(null)
En nära vän frågade en dag rakt ut:
"Hur hinner du allt? Skriva, två barn, svara dm, umgås, träna, matlagning osv?"
 
1: Jag hinner inte Allt. Jag prioriterar bort sådant som tv tittande, slösurfa på mobilen, planlöst skrollande på instagram och städa. 
Du hörde mig. Från pedant till det Duger. Disken kan stå en stund. Dammsugarn blir dammig. Prio är rena nappflaskor och fräscht badrum, resten får vänta. 
 
2: Disciplin - ett fult ord för många. Detta är något jag tränat mig stark på, precis som vilken muskel som helst behövs kontinuerlig träning för resultat. Du kliver inte in på ett gym och springer milen eller kör 130kg marklyft om du varit latpotatis i stora delar av livet.
När jag har en till tio minuter över, då skriver jag. Gör några armhävningar. Svarar på ett mail. Fixar bort ett ärende. Bara DETTA inlägg du läser just nu, tog en timme totalt att skriva. Men, det tog två veckor att få till den timmen med små minut skvättar samlade till en hel pöl. 
 
3: Slutat vänta på kreativitet och "feeling" - Ända sedan tjugårsåldern har jag trott att man ska känna någon slags flödande inspiration för att kunna åstadkomma texter/musik/bild. Så är det icke. Många gånger skriver jag med halvöppna ögon mitt i natten medan matning av bebis pågår. Skriver eller redigerar bilder i bilen när maken kör ist för att kolla facebook tjugo ggr. 
Jag "bara" gör. Slutat diskutera med mig själv om jag borde/orkar eller ska plocka undan i köket. Hårt jobb, helt enkelt.
Bestämmer mig, ikväll jogging 20minuter så snart barnen somnat. Då är det så. Oavsett nån krämpa, glass sug eller längtan efter seriemaraton.
 
4: En sak i taget - Visst, hänger jag tvätten/lagar mat då lyssnar jag på ljudbok eller podd (oftast på dubbel hastighet pga rastlös av hur segt de pratar). I övrigt är jag med barnen, är jag med barnen. Svarar jag på mail, svarar jag helhjärtat. Äter vi, då smakar jag maten. På det viset vilar min hjärna mellan allt en gör på dagarna ist för att vara på tio ställen i huset samtidigt.
 
5: Meditation - Minst tre minuter om dagen. Hörlurar, en plinky plonk låt på Spotify och blundar. Låter tankarna komma och gå, fokus på andetaget utan att förändra något. Så sitter jag eller ligger en stund. Det om något, brukar klarna upp perspektivet över livet.
 
Det som får mig att må bättre än "bra", det går alltid Först. Efter det jag vill och behöver, gör jag sk måsten.
 
Då, då hinner jag vad som utåt verkar vara ALLT. Men som i själva verket är ett resultat av medvetna tankar, val och planerade prioriteringar.
 
Vad gör du för mycket av idag, som Om du gjorde mindre, skulle du ha tid för mer?
 
Amen.
 
 
 
...
Gilla gärna detta inlägg eller dela det vidare om du fann något intressant, en gest som tar någon sekund men kan betyda världen för någon som behöver höra just detta. Även för mig, som lever för att dela med mig.
✨🌻💕

Är jag manisk nu?

Bipolärt, Motivation / bipolär, manisk, är jag manisk / Permalink / 1
(null) 
Som Bipolär typ 2 har jag lätt att slå om glädje till eufori - mani. Så hur vet jag att jag bara är glad? Hur vet jag att det är okej och köra på en helt bananas galen idé utan att oroa mig för konsekvenserna?
 
Så här ser min checklista ut:
  • Sover jag bra?
  • Vilar jag om det behövs?
  • Klarar jag av att vänta ett halvår för att se om jag fortf vill vad det än är?
  • Lyssnar och hör jag andras oro eller tanke om mitt välmående?
  • Flyr jag diskussioner eller står jag stadigt?
  • Äter jag som normalt?
  • Gör jag mer än vanligt?
  • Har jag mycket ursäkter?
  • Känns pulsen hög eller går tankarna i spinn?
  • Blir jag arg om någon försöker hindra mig från det jag vill göra?
  • Skiter jag i vardag och rutiner?
  • Handlar mina dagdrömmar om hur bra allt ska bli "sen"?
Om svaren är neutrala ja/nej på alla ovanstående, då är läget lugnt. Denna lista finns inpräntad inom mig och min magkänsla kan gå igenom den på nån sekund. Har tillit till att jag känner mig själv väl vid det här laget.
 
Men.
 
Just just nu, är vi verkligen på väg in i något.. massivt. En ganska.. utanför boxen plan. Vi har mycket stöd och en fin hejarklack av de som vet vad som pågår.
 
Men.
 
Idag ringer jag affektiva och bokar tid med min läkare, bara för att gå igenom punkterna med någon utomstående och som är proffs på Bipolär Diagnos. För det är Mitt ansvar. Äter inte medicin. Som person kan jag av min natur sälja is till en eskimå, vilket gör att skeptiska personer som bryr sig om mig uppskattas. Värderas högt.
 
Mani är en allvarligt och livsfarligt, för medan det eskalerar ökar fallet som blir efter. Ner i mörker. Där tar många slut i hopplöshets känslor. En utmattad hjärna är en självplågande hjärna.
 
Därför, inför våra nu stora beslut, kommer jag söka hjälp för att försäkra mig om vad jag redan vet. Att det är okej. Jag mår bra.
 
Känner inte längre att jag ifrågasätter mig själv eller att det på något vis är misslyckat att be om hjälp. Det bara är så, som Fanny (Lesscarbs) säger, det är en icke fråga och därför disskuterar eller värderar jag inte detta med varken mig själv eller andra. Ibland måste jag rådfråga läkare om mina beslut. Punkt.
 
Med allt detta sagt, nej - jag är inte manisk nu. 
 
Men.
 
Vår plan är fantastisk.
 
Nästan galen.
 
Två veckor till. Sen. Sen kan vi äntligen berätta.
 
Amen.
 
 
 
...
Gilla gärna detta inlägg eller dela det vidare om du fann något intressant, en gest som tar någon sekund men kan betyda världen för någon som behöver höra just detta. Även för mig, som lever för att dela med mig.
✨🙏💛
 

Första joggingturen efter förlossning!

Mammalivet, Motivation / Mammafitness, mammamage, motivation, träna efter förlossning / Permalink / 1
(null)
 Igår slog värmen idiotrekord på våran baksida. +42 grader tycker jag är att ta i. Barnen mår inte bra av det och inte vi vuxna heller. Jag är en av dem som innan kidsen hade ÄLSKAT denna värmebölja och bott på stranden. Med en tvååring och mini bebis, not so much. Sand överallt, ledsna barn som tycker det ändå är för varmt, somnar i bilen på väg hem och sover för länge så ingen av dem sover på natten... Ja. Det hade ju kunnat vara roligare, sagt med både glimt i ögat och en intensiv hatkärlek till värmen.
 
I vilket fall.
 
Så kände jag att min hjärna kokade sönder. Depressionsliknande symptom dök in ett efter ett. Uppgivenhet. Tvivel. Dåligt samvete som ökade varje gång graderna steg. Duger inte. Orkar inte. Synd om mig. Buhu. Hu.
 
Visste vad som hjälper, men vem orkar röra sig i hettan? 
 
Testade dra in på socker. Vila mer. Fokus på barnen. Mindre kaffe. Inget hjälpte. Då återstår alltid bara EN sak som kan hjälpa endorfinerna i kriget mot en mosig hjärna.
 
Rörelse. Få igång kroppen. Något jag inte kunnat göra sedan september 2017 pga foglossning.
 
Rehabiliterings träning har jag gjort sedan grabben föddes i mitten av april, alltså knipövningar/mammamage appen/stretch/yoga och rörelse schema för axlarna. Någon enstaka torftig promenad. Men igår blev det dags. 20 minuters promenad i den takt kroppen klarar av, till musik i BÅDA öronen då inget av barnen var med. Bara jag och min promenad.
 
I samma sekund herr bebis däckat vid åtta tiden på kvällen snörade jag på mig skorna, tog på mig riktiga tränignskläder och drog iväg. Ja jävlar. Lyssnade på min gamla gymnörds lista på spotify och NJÖT. Trots att svetten sved över eksemen redan efter två minuters snabba steg. Det fick gå bra.
 
Detta ledde till ett så bra humör att jag även gjorde fruktsallad och vi såg ett HELT timmes avsnitt på teven av Supernatural. Wow. Den effekten. Herr bebis sov även 20-02 (vi ger honom ersättning vid 23 när vi lägger oss och byter blöja på honom i sömnen), matning - sedan sova på mig till 07! Hurra!
 
Idag, sa maken: "Ikväll går du ut och går igen. Jag ska gå på gymmet vid lunch. Deal?"
DEAL!
 
...
 
Vad innebär detta för dig som läser? Vad känner du när motion och rörelse nämns som något positivt? Motiverad? Provocerad? Tröttare? Ledsen? Glad? Hoppfull?
Fundera på det en stund. Vad händer inom dig när du läser om hur en annan människa berättar om en lösning på ett problem som tar emot att följa.
 
Kan berätta och påminna - Hjärnan HATAR förändring. Inte Du. Din hjärna vill gärna att du fortsätter som du gjort den senaste tiden.
 
Om du är utmattad, så bör du höra av dig till Vårdcentralen eller Hälsocenter (i Sundsvall rekomenderar jag Teamed). Oftast kostar det inte mer än 150kr per besök för riktigt bra hjälp med ett enkelt rörelseschema. Många inom privatasektorn är mer införstådda med hur utmattning påverkar hjärnan och att intensiv motion är HELT uteslutet till en början.
 
Nu ska jag och mitt bättre humör gå och plocka smultron i skuggan,
Ha en fantastisk dag alla fina!
 
Kram, Namaste och Amen.
 
 
Till top