Blogga eller inte blogga? Det har varit den stora frågan.

Min Story / Permalink / 0
(null)
 
2005 startade jag min första blogg. Tror jag döpte den till "mariesliv", sedan dess har säkerligen ett tjugotal bloggar med olika tänk och inriktningar passerat. Den jag trivdes bäst med var MaryTheory, den gick vad en vågar kalla relativt bra med som mest strax över tvåtusen läsare i veckan. Men jag var inte redo. Det tog för mycket att svara på alla kommentarer och försöka uppdatera på en daglig basis utan att ruinera mig själv på känslor. Blev alltid tom istället för upplyft att skriva om saker och ting.
 
Idag ser jag, förstår - det var en mening. Efter tretton års försökande inom socialmedia kan jag idag visa att det går om så den tjuförsta eller hundrafemte gången du ger dig in på något. Aldrig ge upp. Alltid testa igen. Alltid resa sig. Denna gång kommer jag göra det så enkelt det bara är möjligt, och skriva om det som faller mig in - enda löftet jag ger mig är att se till och hålla denna sida uppdaterad med ett par inlägg i veckan.
 
Fick en nytändning och förståelse för hur mycket jag älskar att blogga, då jag från ingenstans fick för mig att försöka fullfölja en dröm och blogga för tidningen Mama. Mailade dem spontant, fast från hjärtat. Två dagar senare tackade de vänligt nej. Jag var inte förvånad, de behöver etablerade och större bloggerskor, så kanske en dag, MEN - det jag förstod var - det var en ursäkt. Jag trodde det skulle bli roligare att blogga hos dem än tidigare... allt det handlar om är hjärnans lurendrejeri.
 
Jag vill blogga. Men jag har hållit på och nischa ihjäl mig. Försökt blogga för att bara jobba. Helt glömt min egen passion och göra det för mitt behov av att skriva. Så nu. Nu släpper jag sargen, vågar mig in i matchen. Bara som mig. Utan en massa enorma ambitioner om perfektion och uppfinna kategorier med prestation. Kravlöst. Helt kravlöst. Men med kärlek.
 
Och eftersom jag vet, en hemlighet om vart vårt roliga och fartfyllda liv är på väg - så anar jag att det kan bli ännu mer intressant att kika in och se vad vi har för oss i världen.
 
Avslutat och påbörjat så mycket i mitt liv, men sedan jag träffade Micael och vi fick våra fantastiska barn har jag insett att vissa saker ska man bara alltid fortsätta tro på. Till slut finner du det. Lägger märke till att du inte visste vad du sökte, låt det bara komma. 
 
Visst, det är motsägelsefullt. Men jag tänker så här, försök inte få det stora och bästa så intensivt. När du väl får det du önskat behöver du vara redo för att hantera det, möta upp och ta ansvar. Livet gör dig redo medan du tror att det bara är en motgång. Lovar.
 
Känner det på mig. Det här kommer bli riktigt bra. Denna gång.
 
Underbart. Välkommen hörrni, till min tjufämte blogg!
 
Amen.
 
Till top